Fäll ut klorna

Jag drömmer drömmar som smakar salt. Sprit och intimt, fult och fint. Om en silverpeng till mig, till månen och dig. Jag satt i din sjukhussäng. Jag ser sju människor i det där lägret i landet. Dom som inte ville något annat än liv. Jag grät lite och du sa att nä, nu låter du som det där töntiga hardcorebandet. Sluta.

Jag dricker saft, smeker ord och fantiserar i fantasin. Tänker att den är det allra viktigaste jag har. Orden också såklart. Du kallar mig för omoget småbarn trots att jag snart är mer än vuxen. En på G säger att det är viktigt. Att vara barnslig och mogen på samma gång. Den har rätt.

Jag pratade med statyn igår i staden. Han sa att han sett lite av allt. Från ballt, alkoholhalt och uppfostringsanstalt till allt som varit jävligt svinkallt. Talade om alkohol och att den var ditt världsallt. Talade om dig, du med fartblinda skorna med tårna i vädret, som fällde ut klorna. Speciellt när någon av stadsborna var i skottlinjen. Om dig som snortar i dig drömmar bakom hörn med direktörn. Jag önskar jag kunde ge dig häften. Men nej, du var bara piller.

Och jag var bara hon med gitarren sa du. Hon med framtidstron, bleka blonda med dom gröna som levde i sin egen dimension. Tack sa jag. Och du var bara han som ville ge sitt hjärta till duvorna på torget. Han med dom bruna. Du sa aldrig tack. Synd att det alltid bara var duvorna.

Saker man ser skiftar färg. Och jag är friare än någonsin. Fri som nu ville du också vara sa du. För fri som nu har du aldrig varit förut. Tur att förut inte är nu.

Jag lärde dig sticka in tippar av nosen i pälsen på djur. Du njöt och sa att doften var det bästa, ellerhur? Jag svarade och sa att huden är det enda som går att lita på. Den skiftar som den mår. Jag varnade och sa att min glittrar som aldrig förr så se upp. Snälla dofta in mig också, tänkte jag.

Du säger att du äter sniglar till frukost. I jakt på tid...liv? Du säger att du drömmer om att klappa delfiner i hav som smakar gyttjebad. Jag säger att vi klarar oss utan vätskor, jag lovar. Du lutar dig och viskar att sniglarna inte hjälpte ett dugg egentligen. Dom var bara något slags tilltugg.
/Em.